Rebecca Carlsson

du är den personen jag alltid vänder mig till, alltid arbetar med, alltid är med, alltid skrattar med, alltid bråkar med, alltid gör allting med. för du är den som finns där hela tiden. du gör mig lycklig när jag bara vill gråta. när du är sjuk och inte är i skolan känner jag mig så ensam. känns som att det inte är någon som förstår mig där. ingen emma som sitter bredvid mig och smsar och sitter och skrattar... ingen emma. bänken bredvid mig är helt tom. inte en själ sitter där. för att det är alltid du och jag. allltid!

nu när du ska operera dig kommer jag sitta hemma och hålla tummarna. jag har försökt att övertala mamma att få komma och hälsa på dig men det går inte nu när en lär vara hemma med troy och en jobbar. jag är jätteledsen för det. men när du kommer hem kommer jag stå på din veranda och du ska berätta allt för mig. men saken är den att hur ska jag klara mig utan dig i en hel jävla vecka. och nu är jag helt hundra seriös. inget jag bara skriver. för hur i helvette ska jag klara mig utan dig i en vecka?! och tro mig, du kommer få massor med fina anteckningar på ditt skåp som du kan läsa när du kommer tillbaka. jag kommer klottra ner min bok med alla ord jag vill säga dig. vem fan ska jag prata med? vem ska jag ropa på? vem ska jag vänta på? ingen alls. för mitt liv är helt kört utan dig. det lovar jag verkligen.

ingen kan ersätta den där platsen bredvid mig på samma sätt som du gör. du fyller den hela. du ger mitt hjärta en fyllnad. aldrig någonsin ska jag lämna dig för du är den jag älskar mest av allt i hela världen. dig kommer jag älska tills mitt sista andetag, promise!

och fyhelvette vad risigt till den doktorn som opererar dig ligger om de inte går bra, jag lovar!!!