Rebecca Carlsson

Hej alla mina hundratals bloggläsare!!

Våra ringar som vi ska sälja på vårat UF har kommit så det är dags för mig att visa upp dom och få lite folk som är intresserade att köpa!




Foton tagna av oss

Jag älskar dig mer än något annat

Liten kille blir...

...stor!!!

Klockan är 07.16 och jag är helt klar för att åka till skolan, börjar dock halv 9 så har liiiite tid på mig att göra annat, typ som att kolla på tv. Gick upp med Lucas imorse, han var inte superlycklig när han vaknade upp bredvid mig istället för mamma, men det brukar han inte vara så. Fixade i honom frukost och klädde på honom innan vi traskade iväg till dagis. Han har sina goa stunder, men idag visade han inte dom så bra!

Varje dag har jag en nedräkning till att du ska komma hem. Känner mig så sjukt ensam... saknar din massage, dina flätor, din iphone, ditt sötsug, ditt skratt och dig. Jag vet att du är så sjukt långt ifrån mig, och jag skulle vilja ringa och fråga om du vill komma över och kolla på film och äta chips och dipp, dricka lite trocadero och berätta allt de senaste. Kan du komma hem nu för jag saknar dig. Kan min mardröm att du inte längre bo här sluta, kan jag vakna upp någon gång

Jag förstår verkligen inte huuuuur jag kan ha sån otur jämt?? Varför är det alltid jag som ska råka ut för allt dåligt och alltid ska de sluta på sjukhus. Ja nu är blindtarmen iaf borta och det är inte smärtfritt även fast det inte är samma smärta som de var när den var inflammerad...

Ja så nu ligger man här i sin säng, kan knappt röra sig utan att det gör ont, men som tur är så har man världens bästa kompisar som lämnar chokladaskar och kort i brevlådan, kommer dock rulla fram men det är tanken som räknas!

Kommer väl förmodligen ligga här i min säng tills den värsta smärtan har gått över och det är väl om några dagar kanske, så då kommer jag väl se himlen igen:) Nu är det mest filmtittande för min del, och dator...

Dock utan min dino...

Imorgon åker du, till ditt nya hem, Umeå. För långt ifrån mig. Jag kommer inte klara mig utan dig, jag bara gråter... Har redan sagt hejdå, för du åker så tidigt och jag skulle aldrig orka stå vid min grind och se dig packa in dina väskor i bilen för att försvinna. Du kommer alltid vara min bästavän.

Varje kväll ligger jag och längtar, längtar tills jag ska få fylla 18 år. Att äntligen slippa vänta medans de andra är på krogen, att själv kunna ta bilen vart man än vill åka och att bara vara stor... Samtidigt vill jag så gärna bara ta studenten så att ingenting längre håller mig kvar här i staden. Jag vill kunna söka jobb nere i Göteborg och Malmö, vill flytta neråt och få ett jobb som jag tycker är intressant att jobba med. Alltid kunna komma hem till Sandviken igen. Alla går vidare hela tiden i sina liv och jag vill inte stå här ensam kvar och trampa på samma ställe. Min bästaste vän i världen flyttar snart högst upp i Sverige, hon går bara vidare i sitt liv före alla andra. Även när allt kommer vara sjukt jobbigt, och jag kommer sakna henne som tusan, så finns hon ett telefonsamtal bort, ett sms och även en resa dit. Förstå att få komma bort ett tag, och även få träffa henne samtidigt, de dagarna kommer vara de bästa. Och sånna dagar vill jag ha många av. Jag ska också härifrån, inte det att jag inte tycker om Sandviken, men ja...