Rebecca Carlsson

Älskadeälskade Turintjejer. Kommer sakna er så fruktansvärt mycket att det gör ont att tänka på det. Att inte längre åka till skolan och se Olivia ligga och sova på bänken,  se Hanna lägga upp sina produkter på bordet, fråga vart Johanna är någonstans, se Frida sitta med killarna lite längre bort, se Ida sitta med sin iphone och leva ett annat liv och se Evelina dra upp sitt pluggblock med hundra miljoner grejer på. Få höra hur lite alla andra också pluggat till provet och alla slåss om att få sitta med de som pluggat mest till provet. Se hur alla andra klasser inte har lika bra sammanhållning som vi eftersom att alla vi tjejer är tillsammans i våran klass, inte grupperade. Ha våra slappa perioder när vi inte har en droppe smink utan kliver upp en kvart innan bussen går och klär på sig det man hittar. När vi en gång i veckan åker till stan och käkar och det blir tjaffs om vart vi ska äta. vi går till buster för att sova innan nästa lektion och vi slåss om den sista apelsinen.  Mongoligan som hela tiden ändras eftersom att alla egentligen är lika mongo. Ja vad ska man säga tjejer, kan ju bara egentligen säga att jag kommer sakna er, hur mycket som helst. Och lova mig att om några år ska vi fortfarande hålla kontakten, fast jag och Hanna kommer att gå i Sandviken och ni andra i Gävle, LOVE TO ALL OF YOU SJULIGAN, NI ÄR SÅ  JÄVLA BRA SKA NI VETA!