lillebror



 Jag har aldrig haft någonting emot småbarn som Lucas, sånna som inte kan gå och skriker när dom är hungriga trötta osvosv. Men efter att ha varit med och sett hur allt har gått till har man verkligen insett att jag lär vänta väldigt länge tills jag blir riktigt mogen innan jag skaffar barn. Man får ju aldrig höja rösten och bli arg på dem, men hade jag fått stå ut med honom som min mamma gör nu så hade jag nog gått i taket för länge sen. Tänk att inte få sova för att bebisen skriker, NEJTACK. Men när han har sina bästa stunder så är han vääärldens sötaste, och jag älskar honom även fast han är jobbig <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0