Min älskade bästavän

Igår gick hennes flyttlass till Umeå. Hur jag ska orka, det undrar jag också, men jag tjänar inte någonting alls på att klaga över hur mitt liv kommer se ut utan henne som granne, får istället vara glad att jag har haft turen att ha världens finaste människa 2 meter bakom min baksida. Och hon vet att varje gång vi ses kommer det vara som vanligt och vi kommer uppskatta varandra så mycket mer varje gång vi ses för att vi har fått sakna varandra. Så visst, jag tycker att det här är sjukt jobbigt och jag vet inte hur många gånger jag har gråtit för mig själv och med henne över det att hon ska flytta, men fan vad vi kommer uppleva saker ändå. På plan, i Umeå, här hemma och överallt annars, för det spelar ingen roll vart hon bor, hon kommer vara närmast hjärtat ändå, mitt kära monster!


Vi delar allt, och så ska det förbli

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0